Att ha rabatter på gång

Akleja

Allium

Akleja

Röda vinbär

Storrams

Blodplommon

Jordgubbar

Just nu på försommaren är det inte mycket som blommar i trädgården. Fruktträden har blommat ut, likaså tulpanerna. Bärbuskarna blommar, jordgubbarna likaså.
Men i år ser perennrabatterna lovande ut, två års insamlande av diverse blommor kommer äntligen att ge utbyte. Nu är det grönt och fylligt, och jag glädjer mig till att se vad som kommer upp.

Jag har hittat en massa fina blommor i grannföreningens utkantsbuskage dit folk har slängt ogräs och jord från deras trädgårdar. Andras skräp har jag tagit vara på, och planterat hos oss. Så rabatterna är ett hopkok av det, sånt jag fått av snälla vänner, och några besök på plantskola. Jag försöker hålla färgskalan till rosa, lila, vit och blå. Sen glömmer jag vad jag planterat, och blir glatt överraskad över vad som kommer upp året efter. Aklejorna var något av det första jag hittade. Storramsen gömde sig också i buskarna, och den fick jag bildgoogla för att veta vad den hette.

Att bygga lite staket

Nåja, staket och staket, spaljé kanske det mer är. I väntan på att häcken ska växa sig hög, ville vi ha ett litet insynsskydd mot grannen. Hör honom gör vi ju fortfarande men det är lättare att inte låtsas om honom nu. Så får vi lite vindskydd från norr också, och just: det en spaljé till hallonbuskarna, jordärtskockorna och klängväxterna vi har satt längs häcken. Jag gjorde förarbetet med kapning och målning, med lite assistans, sen kunde Johan inte låta bli att hjälpa till med lite hygge-skruvning, istället för att bygga mellanväggar. Och det blev hur bra som helst. Trädgården börjar så småningom bli mer och mer som vi vill ha det, och det är roligt att skapa rum.

Att se grönt

Två veckor senare i maj har det mesta slagit ut och vi har sommarvärme några dagar. Grönskan är förlåtande och vi konstaterar glatt att häcken faktiskt är lite mindre genomskinlig i år.

Att bygga högbädd

Högbädd till kryddor och rabarber

Högbädd av pallkragar

I höstas byggde vi en stor låda till kryddor, rabarber, jordgubbar, med spaljé för bönor vid häcken bakom trädgårdslandet. Träet var resterna från den stora verktygslådan vi hade sågen i de första åren, och vi målade den med slamfärg. Tanken är att den ska ta lite av vinden som kommer från det hållet. Den fungerar i alla fall fint som visuell avgränsning av tomten.

Trädgårdslandet har blivit lite större i år, och barnen har igen varsin planteringslåda där de själva valt vad de ville så. Agnes sådde luktärter, malva och zinnia, och Leo lejongap, blåklint och ärter.

Vid sidan av trädgårdslandet har vi två högbäddar av pallkragar, som vi fick levererat ända från Fyn, tack Ellen och Martin! Dem har vi målat med svart, naturligtvis, utemöbelolja, och de blev så snygga. Vi lade markduk i botten, sen fyllde vi dem med jord och äkta kodynga, också den från Fyn. Här har jag redan planerat ut mina squash- och purjoplantor som jag drivit upp på fönsterbrädan hemma. Vi får se om de klarar sig, risken finns att jag var för otålig, och nattfrosten tar dem. Vi har några pallramar kvar, som ska bli miniväxthus och blombädd på framsidan. De gamla sjuttiotals utemöblerna fick också en omgång med möbelolja, och blev nästan som nya.

Att ta ett varv runt trädgården med gräsklipparen

Vi klippte gräsmattan första gången nu i helgen, medan tulpanerna blommade och bokhäcken slog ut framför våra ögon.

Att se det från ovan

Vår lott längst till höger i det nya området, nästlängst ned.

2008 - kan man se en verktygslåda och början på ett sorgligt trädgårdsland

2009 - ser man konstruktionen uppe

2010 - har vi taket lagt

2011 - har vi sandlåda och grön gräsmatta

Det är rätt intressant att se hur området växer fram. Och fortfarande 2013 finns det tomma lotter. Det är också rätt intressant, och sorgligt, att se rationaliseringen av planeringen av koloniområden från det gamla till höger som etablerades på början av 80-talet, till vårt 25 år senare. Det går från snirkliga stigar, asymmetriska lotter, gemensamma parkeringsplatser till raka linjer, breda motorvägar, fyrkantiga lotter och ingen trevlighet alls.
Vi ber oftast våra vänner som besöker oss första gången att blunda i samma stund de kör in på området, och först öppna dem igen då de är framme hos oss där vi bor längst bort. Det är ett stort glapp mellan den koloniträdgård vi har berättat om i positiva ord till det nybyggar-prärieområde som de rent faktisk möter:)