20 oktober 2013

Att ha var sak på sin plats



Redskapsskjulet är nu nästan färdig inrett. Skrutt-plywood på väggarna, lackade två gånger. Gipsskivor i taket. Redskapshållare från Johans favoritbutik.




Av hyllplanen vi fick gratis och haft liggande i 2 år sågas det till arbetsbänk och hyllor. Stabilt och bra.


Varmvattens beredaren som vi fått och som också legat i skjulet i 2 år eller mer kommer äntligen upp och hänga på väggen. Ja den är gigantstor, men den var gratis.


Var sak på sin plats. Tänk om vi haft det så här från början, så hade vi sparat mycket tid, och sluppit leta. Men nu kan vi ju njuta av att hitta allt man behöver genast så här på slutrakan.




Det sista vi gör en kväll är att måla golvet, hittade en skvätt golvfärg, som vi hade kvar från Kapelvej, i källaren. Sen stänger vi dörren och låter det torka i höstkylan. Nästa gång vi kommer får vi ösa in allt i skjulet, isolering, gräsklippare, plastrullar, hinkar, campingtoaletten, stegar, trädgårdsmöbler, och resten. Perfekt.

Att hyra en gipshiss



I september får vi besök av mina föräldrar, och i ett svagt ögonblick lovar de att hjälpa till med att sätta upp gips i taket. Vi griper chansen och beställer gips och för att göra det lättare hyr vi en gipshiss. Världens bästa grej. På en dag får vi upp gipsskivorna i taket på stora rummet, utan att svettas. Fantastiskt. Och vi hinner göra roliga saker med våra gäster de andra dagarna. Två skivor lämnar ouppsatta, då det ska monteras dosor till el i taket innan de kan komma upp.

Att få en födelsedagspresent


Så här är det: Johan bygger hus och jag gör resten. Dvs. sköter barnen (fast nu sköter de sig mest själva), lagar mat, är behjälplig när man måste vara två och det ska bäras, lyftas, hållas, räckas, och däremellan sköter jag trädgården. Ok, Johan gör lite av det också, men mest är det jag.

Nu är det så att jag hatar att klippa gräs. Men det måste göras med jämna mellanrum. Och jag har tjatat på Johan om han inte kunde klippa bara en gång, så jag slapp. Men icke.

I augusti har jag födelsedag och Johan ger mig en motorgräsklippare i present. För att göra det lättare för mig. Och visst, det är ju lättare och blir snyggare. Men det bästa är att han har faktiskt klippt gräs två gånger sedan dess.