Att få börja på det roliga

När grunden var klar, fick vi äntligen börja med det roliga. Att bygga. Att gräva grunden var nog det mest otacksamma i processen, man gräver och gräver, det är hårt och tungt, och sen fyller man i allt igen. Ingenstans ser man allt arbete man lagt i det. Men det måste ju göras, och göras rätt.
Vi fick levererat virke till hela stommen, och skruvade fast balkarna som ska bära huset.

Att få hjälp med att skotta sten

Snälla vänner hjälper oss att fördela stenhögen ut på grunden, ovanpå plasten som ska fungera som en fuktspärr. Det är tungt jobb, och vi är tacksamma för de extra händerna.

Agnes rullar ut plast.

Varje kväll när vi åker hem tar vi en bild för att dokumentera hur lång vi nådde den dagen. Här står jag med rumpan i vädret och vrider loss en stolpsko för att förhindra att det försvinner.

Att få avlopp och vatten

Vi får draget avloppsrör och vatten. Johan fyller i jord.
Den fina golvbrunnen stjäl någon fräckt vid ett senare tillfälle, med rör och allt.

Att sätta plintar i jorden

Johan fick hjälp av sin pappa att när han skulle gräva hål till plintarna. 21 hål som skulle borras till 21 plintar. Om sommaren är lerjorden torr och stenhård, och det var inte nådigt att få ner dem. De hyrde en motordriven jordborr, som varje gång den satte sig fast i jorden, slängde iväg dem åt olika håll. Men det blev gjort och plintarna blev satta.

Att vara med

Agnes var 2 år den sommaren vi började. Hon satt antingen på stenhögen, eller i grannens stora hög med sand.

Mest hjälper hon till. Här med att rulla ut plast.

Att ta första spadtaget

I juni 2008 började vi gräva ut grunden... Vi hade 2 hackor*, 2 spadar, en lånad skottkärra och en hög med sten. På bilden ser man hur långt vi kom på 6 timmar. Vi gav upp.

Vi insåg att vi måste ha hjälp med grunden. Johan fick tack och lov tag på en man med en grävmaskin, som kom och grävde ut till avlopp och grund. Efter 4 timmar hade vi detta:

En grund utgrävd med ränna runt, och en stor hög med jord, förutom den stora högen med sten. Det var igång.

*Hackorna lånade Johan av sin pappa, som överlämnade dem till honom på Svågertorp. Johan tog tåget tillbaka med hackorna, en i var hand, och steg av på Kastrup för att byta till metron. På Kastrup måste man 50m genom avgångshallen när man gör detta, och Johan hann bara uppför rullbandet från tågperrongen innan han blev haffad av 2 civilklädda poliser, som efter att förhört honom om hackornas användning eskorterade honom till metron för att vara säkra på att han inte tänkte gå ombord på ett flyg med dessa. Man kan ju vara glad över att de har sån koll på suspekta typer på flygfältet.

Att rita ett hus

plan

skärning

Vintern 2008 ritade vi vårt kolonihus. Lokalplanen angav att vi fick bygga 50 m2 hus och 20 m2 övertäckt terass, 4 m högt. Vi ritade och planerade. Det skulle passa våra behov, bli så billigt som möjligt och så bra som möjligt. Vi valde att använda oss av alla tillåtna kvadratmetrar, för att på sikt lättare kunna få det sålt. Vi valde också att göra det till ett vinterbonat sommarhus, eftersom alla installationer redan dragna till tomten var rätt riktningsgivande, dvs. här skulle det vara en riktig toalett kopplad till avloppet, och bredband.

Vårt hus fördelade sig på 45 m2 hus, 5 m2 uthus och 20 m2 övertäckt terass som binder de två samman. En huskropp, ett tak, med ett ingångsparti mellan. Själva huset har ett stort allrum, med kök och matplats i den ena änden och soffa/vardagsrum i andra. Långsidan har ett stort fönster-/dörrparti som öppnar upp mot trädgården. Längs hela den andra sidan ligger alla mindre rum, garderob, badrum och två sovrum.

Efterhand som bygget framskridigt, så har planerna ändrats lite, men i princip är det detta hus vi bygger.

Hur det började

I 2005 fick jag höra att det skulle etableras en ny kolonihaveforening i Köpenhamnsområdet, och man kunde skriva upp sig på en väntelista. Här skulle man betala hyra för tomten, och bygga sitt eget hus. Detta tyckte vi passade oss fint, och vi skrev upp oss.

Jag hade länge drömt om en trädgård med rosor, äppelträd och trädgårdsland, och Johan ville bygga sitt eget hus. En äldre, redan färdig koloniträdgård hade vi redan gett upp hoppet om, väntelistorna hade redan länge varit stängda i de flesta föreningar, och vi hade inte de en halv till en hel miljon att betala för ett färdigt hus. Och kanske för ett färdigt hus i dåligt skick som man ändå mest hade lust att riva ner och bygga ett nytt.

På det första stället de hade sett ut till det nya området, blev det inget, jorden ägnade sig inte till att odla i, så vi blev överflyttade till ett annat område, ute vid Ishøj landsby. Sommaren 2007 fick vi svar om att vi skulle bli erbjudna en lott. Vi fick välja som en av de första, och valde en som låg längst bort, på gränsen till den existerande föreningen och grönområdet utanför. Vi försökte göra det bästa av situationen, för det vi fick var så långt ifrån en blommande koloniträdgård man kunde komma. 


En 360 m2 stor bit av en gigantstor leråker. Där stack upp ett elskåp i ena hörnet, och en avloppsbrunn och ett vattenrör i det andra.

Detta skulle alltså bli vårt paradis.